Letra de 'Utvandraren' de Organism 12

[vers 1]

Jag lättar ankar och beger mig ut på djupt vatten
Papperet är dyrare än insidan på julklappen
Ett sorgset sinne, för alla sätt är vedertagna
Jag målar perfekta bilder, för sneda ramar
Sliter hårt för smutsfläcken jag älskar
Den dag ni siktar högt är luftskeppet fjättrat
Det här är inte för dem som känt mig innan detta
Korparna flyger och tornen syns när dimman lättar
Finns jämt, så skit i vilken dag ni väljer
Ville aldrig ha något hellre, än de ideal ni säljer
Jag kan ta alla synder för en hel planet
Vet jag lever, kan inte leva med det jag vet
Era stjärnor utav palett
Dags att ta undan vattnet och möta tjocka släkten
Jag lever nu och krockar med tid och rum
Kör krona eller klave och spottar i livets brunn
Softar i minimum, kan oftast va lite dum och seglar på erfarenhet
Bläcket i pennan brinner tills jag lämnar in den
Ni är välkomna hit, men glöm inte att stänga grinden

[refräng] x 2
Jag hade drömmar om att leka med vokalerna
Men lämnades med tystnaden som ekar i lokalerna
mår inte dåligt, kan ej dö av det vi inte vet
Sluta fiska när jag tömt min sjö på kreatvitet

[vers 2]

Jag knyter mina kängor och traskar över tundran
Undrar vart jag ska, snurrar flaskorna och blundar
Andas häftigt när jag ska sluta ögonen
Skakar av mig hugg i ryggen, hatar grus i snöbollen
Mörkret går upp ljus, ni lär er en i taget
Molnen hopas över kroppen, det blir säkert regn idag med
Snubblar lättare om man är redlöst packad
Plus att det går fort när man springer fram i nersförsbackar
Kritiker, låter dem löpa som hyndor
Och hejda inte livet, ni gråter för söta små rynkor
Och klättrar till jag inte törs gå ner, jag klarar mig
Håller ut tills endast mitt kött och ben är kvar av mig
Jag definieras av superlativen
Om det är en tolkningsfråga, säg du njuter av livet
Aldrig vart den som vänder kappan efter vinden
Spelar god kristen, som smäller klapparna på kinden
Starta diskussion och se själv att Johan vinner
Leta var du vill, för jag har ingen tronarvinge
En kantstött pelare som inte pallar trycket
Har tankar om nåt större skiter i vad alla tycker

[refräng] x 2

[vers 3]

Jag står stilla, se på offren som leder er
Ni vill inte ha min värld, jag måste ta del av er
Försöker kubba, så rymmer ni ett ont öga
Jag komponerar en symfoni för tondöva
Simmar sedan runt jorden på första andetaget
Släckte solen med en pust, blev törstig så då drack jag havet
Allt kommer vara så här, morgon, middag, kväll
Tills jag tar mig till en väg och någon gång hittar hem
Förlorat allt, snart lyckas jag väl tappa stinget
Det är som en sanddyn som flyttar sig i takt med vinden
Hur en tunga utav sammet plus är smord i käften
Hittar mig på högsta berget väntandes på moderskeppet
Sådana som jag finns bakom allt det lätta
Även alla röstlösa har något att berätta
Ett avbrott för replik, ett slags skott i repris
Mina pusselbitar tas bort och sätts dit
Har skit upp hit, vadar i lera själv
Vägrar be om ursäkt för skadan är redan skedd
Och när jag väl ger upp, när inget går att ändra på
Drar vi alla stickan, så då sitter jag med längsta stråt

[refräng] x 2